Då var det dags!

Jag har skapat en blogg, vilket känns högst underligt. Jag menar "blogg", rulla det ordet på tungan. Blogg - blogg - blogg - logg - patentlogg - grogg - whiskeygrogg. Alltså finns det en dold sanning om att bloggande och whiskey-missbruk går hand i hand. Att försöka få patent på ett missbruk? Äsch. Missbruk, det är ett roligt ord. Hur lång tid tar det innan man får en missbruks-stämpel? Är det när man vacklar fram och tillbaka för att hitta hem efter en galen krogkväll. Eller är det när man har ätit så många potatisar att man måste magpumpas? Potatis-missbrukare? Njae, det finns väl inte? Men missbruk finns ju i alla dess former. Jag brukar potatis men missbrukar livet? Brukar potatis kan man ju inte säga. 

- Ja, vad gjorde du igår då?

- Jo, jag brukade lite potatis till förrätt, måltiden och efterätten. 

Om det låter konstigt att säga potatis-brukare och att man brukar potatis, då är det ju konstigt och faktiskt omöjligt att kunna få en potatis-missbrukar-stämpel eftersom potatis-brukare inte existerar. Skulle vara kul om de så kallade "Potatis-potatolisterna" kom till barnen i grundskolan för att berätta om sina hårda liv som potatis-missbrukare.

Fröken inleder.

- Okej ungar, nu kommer en alldeles speciell gäst från Åkarp. Nu vill jag att ni alla ska lyssna på vad han har att säga och räcka upp handen om ni vill fråga något.

En aningen knubbig man stiger in i klassrummet, drar sig i skägget och går tvärs över rummet, gör en liten halvtaskig piruett och tillägger:

- Det började med en potatis. Du tänkte, en potatis. Det kan väl inte skada? Det ledde till tyngre grejer. Ugnsbakad potatis, fransk potatisgratäng, you name it!

Ja, men vad ska man säga. Sverige saknar potatis-missbrukare, jag skulle vilja påstå att de skulle forma vårt samhälle på ett, tja. annorlunda sätt. Vilket kanske behövs.

Det ledande partiet skulle vara Sverigepatatolisterna och drivas av Peter Jihde. 

- Hej, jag heter Peter och jag är potatolist.

- Hej Peter!

Missbruka eller bruka, det är två svåra begrepp eftersom man vet inte riktigt var gränsen går för att det ska betraktas som ett missbruk eller bara bruk. Vi får väl helt enkelt lära oss att leva i den o visheten.