Det är 6 dagar i veckan..

Om du mot all förmodan testar en medicin mot ångest som får dig att bli lite seg i skallen och varpå någon i din närhet som t.ex. din mamma tycker att du verkar lite "off" och då du med självförtroende svarar att "ja, lite seg men fortfarande lika smart" ja, då är det ganska pinsamt att försöka bevisa den smartheten genom att räkna veckodagarna på dina fingrar..

Det är desto mer pinsamt när du misslyckas..

Jag har hittat lyckan.

Hej, hallå. Bloggen har legat nere ett tag nu och som vanligt hittar jag nya hobbys lika ofta som Leif GW Persson suckar i tv-rutan. Anledningen till mitt intresse av att alltid förnya mig och hitta nya vändningar i mitt liv ligger väl i roten på ett ganska stort problem som jag glamoröst har valt att döpa till: krisen i oändliga snurrkvartetten.

Symtomen på en person som lider av krisen i oändliga snurrkvartetten (KIOSK) är följande:

1. Svårigheter att utföra vardagliga sysslor såsom att se på Så ska det låta alternativt Let's Dance samtidigt som man slevar i sig lite mammas scans köttbullar med en plastsked eftersom alla "vettiga" bestick är i disken.

2. Svårigheter att dra samband mellan saker som egentligen inte är roliga och saker som faktiskt är roliga.

(T.ex. ett skämt i stil med det här: Vad kallas en bumerang som inte kommer tillbaka? - En pinne).

3. Gå och lägga sig med tanken av att imorgon, då jävlar är jag kändis.

4. Personen anbefaller ett stort behov av att kolla på youtube-klipp där folk gör bort sig och där man helt nonchalant inte inser att man själv egentligen är den riktiga idioten eller "losern" som sitter och tittar på en skärm klockan fem på morgonen efter en galen krogkväll som egentligen inte var så galen utan att man använde ordet "galen" i början av händelsen för att verka mer märkvärdig och ha någonting att prata om.

5. För långa toalettbesök! Personen grubblar på livet, grubblar på det som hända skall medan den egentliga och konkreta framtidsvisionen är att man ska spola inom några minuter.

Ja, något sådant. Så nu vet ni och kanske sitter ni där själv med utblommat KIOSK i skägget och funderar på att söka hjälp. Nu heter ju rubriken på det här inlägget; "Jag har hittat lyckan" och inte "Jag är en patetisk loser med för mycket fritid".

Därför ska jag nu berätta var lyckan kommer in i det hela. Man ska tro på livet, var det någon som sa, Thomas Di Leva under nattvarden, eller kanske var det Jesus. Jag tror på livet, vem fan gör inte det? Bara för att man tror på livet blir det väl fan inte lättare? Jag tror på fiskbullar och Felix tomatketchup men inte fan gör det mig lycklig. "Tro på livet", det är så diffust och konstigt.

Det är väl värre om man inte skulle tro på livet, och istället springer runt och skriker YOLO (you only live once) samtidigt som man gör ankgrimasen och försöker våldsknulla sig själv med en dildo i ungdomens revolutionära namn.

Nu börjar jag hamna på ett sidospår ännu en gång och därmed skyller jag på min diagnos; KIOSK och fortsätter på rubriken.

Lycka, jag blev dumpad av min (ex)flickvän för någon månad sedan, två månader sedan kanske. Jag minns inte riktigt, försöker inte tänka på det, jag känner mig överkörd som en grävling på en hajkresa och besviken som en kinesisk turist som fått slut på kamerarullar. Men! Lyckan är ej borta, utan den tar ett nytt tag och nu skiter jag i henne och allt jävla trams och blickar framåt mot berömmelse och kändisskap, pengar och välmående, en gris, en gris också. Grisar är söta, det ska jag fan skaffa. Fast ack och nej, allt det sistnämnda är ju ännu bara ett tecken på min diagnos KIOSK.

Vilket resulterar i...

*trummvirvel*

Att det här inlägget var TOTALT onödigt.

Hej och hopp!

Mänskligheten går under 2012.

Kommer Gud straffa alla människor som ligger i fosterställning med foliehatt på huvudet år 2012 och den kanske viktigaste frågan, kommer han skratta under tiden? Jag diskuterade med en vän som verkligen tror på det här för ett tag sedan, låt oss kalla min vän för Erik (inte hans riktiga namn).. eh ja.

 På ett fik, inte allt för längesedan.

Jag: Har du hört om de här sjuka konspirationsteorierna om att jordens eller mänsklighetens undergång kommer 2012 den 21 december?

Erik: Ja, boom kommer det säga! (samtidigt som han gör en otroligt förvirrande rörelse med händerna och stirrar mot mig som att jag kan se in i hans tankar och förstå precis vad han menar).

Jag: Va?

Erik: Vadå va? (han sänker sina händer ner på sina knän)

Jag: Ja, vadå "Boom"?

tystnad..

(Eriks min ser ut som den min jag kan föreställa mig att en återupplivad hamster skulle ha).

Erik: Nibiru!

Jag: Nibiru?

Erik: Ja, Nibiru som kommer crasha mot jorden och det kommer bara säga BOOM! (återigen visar han en enormt förvirrande rörelse med händerna).

Jag: .....

(Erik lyfter upp sin "take away" mugg med latté och pekar på den).

Erik:  Det här är jorden!

Jag: Okej..

(Erik rör sakta sin andra hand som är knyten till en knytnäve mot muggen).

Erik: En knytnäve kommer mot jorden så här och boom, ja. Fast mycket, mycket större än min knytnäve. (Erik sänker sin haka och stirrar mot mig som om han hade läsglasögon och behövde se mitt ansikte klarare).

tystnad..

Jag: Så.. Du menar att en enorm knytnäve från rymden, som någon har döpt till Nibiru kommer kollidera med jorden 2012?

Erik: Vi släpper det.. Okej..? (stirrar ut mot gatan).

Jag: Oke...

(Erik avbryter mig).

Erik: Mayakalendern tar SLUT i december!! (Erik pekar på mig som att han hade vunnit en miljon i vadslagning).

tystnad..

Jag: Och? Det gör min också. Då köper jag bara en ny i januari.

Erik: Vi släpper det!

BAAAH

1... 2... 3...

Välkommen till succéprogrammet "Onödig läsning med en helt okej blogg".

Hej, hallå, tjallå, hola, hångla, hånglingsförsöksanstalt.

I alla fall. Det var ofantligt längesedan det syntes någonting lärorikt på den här bloggen. Det har vid närmre efterforskning aldrig varit något lärorikt på den här bloggen. Därför ska jag, Johannes Lindkvist lära er lite saker som ni kan ha nytta av någon gång, eventuellt kanske.

Daggmaskar, vilket otroligt intressant ämne som man bara vill fördjupa sig i, eller hur? Dessa otroliga varelser med röv som ansikte. För ni vet väl att daggmaskar har röv som ansikte, röv på ena sidan och röv på andra sidan. Kan ni tänka er hur mycket "skitsnack" det blir under daggmask-konferenserna. Åh, jag blir alldeles varm inombords.

Nästa lärorika inslag.

Ugglor måste ju vara det enda djuret man inte kan vrida nacken av! Dom kan ju snurra på huvudet som ett sånt där sockervadd-spett som snurrar på nöjesfält.

Oj oj, nu har ni lärt er en hel del. Någonting att diskutera om runt matbordet. Men låt er fyllas med lite mer information innan ni barrikaderar er inför jordens undergång 2012.

Nej, jag ljög. Det blir inget mer. "Lita inte på allt du läser på internet". <- Nu lärde du dig någonting. Alltså ljög jag inte, vilket betyder att du ska lita... vilket betyder att... du ... ja.

Tack och hej.

En djup tanke och kanske en liten, liten runk.

Idag på svenskan efter att mina lärare hade sagt att varje ord hade en betydelse så slog tanken mig som en Eric Amarillo dildo i huvudet. (Nej, jag vill fortfarande inte ligga med dig Eric)

Hur kan alla ord ha en betydelse om man använder ord för att förklara ordet från första början? Det måste ju betyda att det finns oändligt många ord som förklarar vartannat. T.ex.

Kaktus, vad är det egentligen?

Jo, Kakus är en växt.

Men vad är en växt?

Och så vidare.. Tar det någonsin slut? Fortsätter den här ordleken som en dramatisk Wordfued match eller tar den slut vid... Öööööh... Gööööö.. Bruuuu... Uuuuuhh? Grottmänniskoläten kan väl inte vara grundförklaringen på de flesta orden?

Och hur kom de på det första ordet, att bara säga det och sedan lära generationer efter generationer att .. Nä tamefan de där är inte "gruuuaakk" det där är din inavels kusin Booka, eller satt grottmänniskorna bara där en dag och så fes någon en så brutal fis att någon drog till med.

- Nej fyfan vad vidrigt.

Varpå alla andra grottmänniskorna i sällskapet tittade argt men nyfiket på honom som Tarzan när han träffar Jane, för att sedan klubba ner honom, äta honom och rita streckgubbar på väggarna för att illustrera till kommande generationer att de var skitkassa på att rita?

Hur kan man förklara någonting som måste förklaras med det man inte kan förklara? 

Det vill säga, ord och kanske varför grottmänniskor ritade så fult.

Äh, tack för mig. Jag ska nu sätta på mig "Mindfucked" mössan och stirra in i väggen, alternativt dra en liten, liten runk.

Hur lyckliga kan vi bli, när vi inte kan undra?

Hur lyckliga kan vi bli, det är en väldigt bra och betydande låt skriven av Emil Jensen och den talar verkligen sitt eget språk.
Jag menar, hur lyckliga kan vi bli? Finns det någon gräns eller finns det bara hinder när vi hela tiden tar reda på allt. När vi inser hur folk fungerar, hjärnan fungerar, och finns det något magiskt kvar när vi förstår hur universum fungerar? När jag själv skriver låtar så handlar det också ibland om universum, oändligheten, tid och rum. Men tiden, existerar den? Nej, egentligen inte för tid är ju ett fundamentalt begrepp.


Det är klart att saker förändras men det behöver inte givetvis förändras på en minut eller istället kanske hundra år! Eftersom tiden är ett mänskligt påfund för att kontrollera och kunna utgå från saker då borde inte stress existera. Man stressar ju för att man känner att man har ont om tid, saker man måste göra, försenad till någonting. Ja, allt det där existerar egentligen inte, så varför stressa över något som inte existerar? Okej, från och med nu så finns det en flygande elefant-apa med kilt, gröna ögonbryn och Ulf Lundell-platta fastklistrad på ryggen som flyger någonstans runt norra Norge och låter som ett ånglok. Ja om sådär tvåtusen år så kanske hela befolkningen tror på den här varelsen och är redo att tillbe den med dunder och brak. 


År 4011, en mor till sin son.


- Det är klart vi ska tillbe den "Flygande elefant-apan med kilt, gröna ögonbryn och Ulf Lundell-platta fastklistrad på ryggen"
- Men tänk så existerar han inte?
- Pfft.. Vad är det för struntprat, då påstår du att vår gud Elvis Presley inte finns heller eller? Nä, nu får du ge dig.


Ja, det är svårt det här med tiden. Därför skrev jag en dikt om det. 


Jag är under press
Tidspress
Någon tar tiden på mig och på allt
Finns tiden?
Hur ska jag kunna känna mig stressad om tiden inte existerar?
Fan va jag funderar
Nä, nu får det vara nog
och det var i just det ögonblicket
Då tiden dog.

Fritidsbloggande fritidsspecialist.

Varför bloggar jag? Är det för att jag ska känna mig viktigt, uppmärksammas eller vara rolig?
Den första frågan blir ju då: "Är jag intressant?". Knepig fråga, jag skulle vilja säga att jag är intressant på det sättet att folk försöker förstå vad jag menar så mycket att det hela blir som ett sådant där IQ-test som aldrig ger det exakta resultatet för personen som observerar och involverar sig i det. Om vi säger så här att jag är en apelsin och den som observerar är en banan, bananen har ju ingen som helst likhet eller förståelse på hur det kan vara att leva som en apelsin, det enda bananen vet är att vi båda två är frukter. Alltså ur ett visst mån så är jag intressant, I alla fall i en banans perspektiv.


Jag gör ingenting om dagarna, jag är arbetslös. Så fritid finns det gott om. Kanske lite väl mycket. Men sen har jag ju mina underbara vänner, familj och min flickvän som förgyller dagarna som går. När jag tänker efter så är jag ganska bra på att utnyttja min fritid, jag gör nämligen väldigt mycket saker om dagarna, väldigt onödiga saker som inte alls tillför någon sorts arbetslivserfarenhet, i alla fall inte i en banans perspektiv. Jag skulle vilja kalla mig en fritidsspecialist, eftersom jag vet precis vad man ska göra för att slippa. Jag njuter av min fritid, men jag vill givetvis också skaffa ett jobb. Därför är jag väl en fritidsspecialist som söker efter ett jobb som ska ta bort den fritiden så att jag bara blir tidspecialist, på jobbet då såklart.


Man får lite ångest när man tänker på att jobba, samtidigt som man får ångest när man tänker på att man inte jobbar. Även vad jag gör, hur högt jag än lobbar bollen så trillar den alltid ner i min mjuka behagliga säng som den fritidspecialist jag är. Det finns ju folk som jobbar som bloggare.


Måste bli konstig stämning under midsommar-minglet.


- Hej, vad jobbar du med?
- Eh.. Jag.. Ja jag bloggar, själv då?
- Jag är Doktor vid Lunds universitet!


Det låter ju inte direkt som ett topp-jobb att vara bloggare. Låter som en unge som sitter och lekar med legoklossar och inte kan uttala ordet byggare.


- Titta Mamma, Titta! Jag är bloggare.
- Nej, byggare heter det lille David.


Tja, bloggar gör jag ju. Men det är inget jobb, och jag tjänar inga pengar på det. Alltså är jag väl fritidsbloggare, och eftersom jag är så bra på det här med fritid och också kallar mig för fritidsspecialist då är jag väl helt enkelt en fritidsbloggande fritidsspecialist eller bara en helt vanlig apelsin.