En fråga till er läsare..

Är jag en dålig människa för att jag kastade ett cigarettpaket i huvudet på min pappa efter en diskussion om pengar?

Han röker ju själv?

Man kan ju se det ur ett förebyggande syfte att jag försöker få honom att sluta röka genom att bygga upp hans reflexer så att han kan undvika cigaretter som färdas mot hans huvud och vilket i slutändan resulterar i att han blir rädd för cigaretter, slutar röka och slipper alla sjukdomar.

Jag kallar det "läran om överlevnadsinstinkt".

Ett litet steg för bajskorven, ett stort steg för magen.

Antagligen vad kända personer sa efter olika händelseförlopp.

Barack Obama sa (under presidentvalet): Yes we can!

Albert Einstein sa (efter att ha fått nobelpriset): ^E=Mc2 

Neil Armstrong sa (efter att ha tagit första steget på månen): One small step for man, one giant step for mankind.

Jag sa (efter att ha släppt en bajskorv efter två dagars "stopp i magen"): Jiiiiiaaaaaaaaaaa!

Min hatdikt till Facebook

Facebook har tagit över allas liv, därför har jag skrivit en dikt.

Det här är min POEM OF DOOM till Facebook.

Kära läsare och ni andra

Er kan jag inte klandra

Och inte heller ni som äter medelhavswok

Utan den här dikten är till Facebook.

Facebook, din jävla förstörare

Du är den empatilösa människan 

som tutar på en övningskörare

Du får folk att fastna framför datorn

Missa sina liv, ja du är diktatorn

Över IT-världens diktatur

Låser in folk i ett fängelse

och låser dörren till deras bur.

Förr var man ute och socialiserade sig med varandra

Nu ska man helt plötsligt dela sitt liv med hundratals andra

Skita i semester, skita i att fjällvandra.

Ja, du Facebook vill bara att man ska klicka på "like".

Och inte vara ute och bowla med sina vänner och hoppas på en strike.

Nej, du vill att man ska spela Farmville hela natten tills man är blek som en vampyr

Eller uppdatera sin logg med att säga "Jag är så jävla full, jag ligger här och spyr".

Jag skrattar åt dig. Du med din blåa webdesign och ditt stora ego.

Seriöst! Vad har hänt, förr så lekte vi alla med lego.

Men nu sitter vi här dag in och dag ut.

Uppdaterar "Nya händelser" varenda minut.

Men jag hoppas att en dag Facebook, så tar din diktatur slut!


Johannes Lindkvist 

Vi skapar, Världens roligaste skämt

Finns det? Alltså världens absolut roligaste skämt. Jag tror jag vet vilken typ av skämt som kan ha kapaciteten att nå titeln "Världens roligaste skämt", mer om det snart men först måste vi gå igenom vad som behövs för att skapa det här skämtet.

1. Jättemånga empatiska människor som ska vara publiken.

2. En urusel komiker som inte alls har något i komikens värld att göra dock så ska han eller hon vara söt och lite oskyldig i personligheten, lite som Edward Scissorhands.

3. Ett skämt som helt saknar innebörd och poäng.

Nu har vi allt som behövs, men då kommer nästa fråga:

- Vad får folk att skratta?

Jo, ett roligt skämt som får personen att brista av skratt. Men det finns ett dolt sätt att skratta som man kanske inte vanligtvis lägger märke till eller vågar prata om. Det så kallade empati-skrattet som jag själv väljer att namnge det som.

Ett empati-skratt framkommer då en person drar ett så tråkigt skämt eller vits som helt saknar poäng och som är i helt fel sammanhang att de inte finns någon som helst länk till komik eller humor. Men personen som lyssnar kan inte göra annat än med empati och rak ödmjukhet lägga till ett litet "låtsas-skratt" eller "empati-skratt" för att få personen som drar skämtet att känna sig rolig och inte bli förtvivlad på grund av dennes bristande förmåga att förmedla humor och komik.

Oftast innan ett empati-skratt bryter ut så blir det en liten tystnad, som personen som lyssnar på skämtet använder för att tänka om de ens fanns en poäng, när personen i fråga inte finner den här poängen eller humorn så kommer den empatiska biten in och tillsätter tystnaden med ett empati-skratt för att inte verka trög, eller för att inte trycka ner personens självkänsla genom att säga att "Det där var inte alls roligt".

Så nu vet vi ju vad ett så kallat "empati-skratt" går ut på. Låt oss då gå tillbaka till föreställningen där de tre punkterna behövdes, låt oss kalla föreställningen för "Världens roligaste skämt-föreställningen".

500 empatiska och förväntansfulla människor sitter och väntar på det stora framträdandet, mätare har ställts upp på hur många som egentligen skrattar, om resultatet blir bra så har alla skrattat och vi har därför skapat världens roligaste skämt eftersom folk uppenbarligen tycker det är kul, för skratt betyder ju kul, men den dolda sanningen är ju att det kommer bli 500 empati-skratt, men det gör ingenting eftersom rekordet säger att alla ska skratta, om de nu skrattar för att de tycker det är kul eller inte, är inte relevant i den här frågan.

Nåväl, en man eller kvinna stiger upp på scen, nervöst greppar personen tag i micken och drar med darrig röst det uslaste skämtet i världshistorien, det blir tyst för en stund och publiken sätter igång för fullt med deras empati-skratt. Mätaren slår höjden och vi har nu konstaterat att vi har fått höra världens roligaste skämt!

Mannen till vänster, en så kallad "empati-skrattare".