"Jag äter hellre rotmos resten av mitt liv än..-

att dela rum med en rabiessmittad grävling". Det är inte mitt motto. Få inte fel för er nu. Fast det hade varit ett svårt val. Jag hatar rotmos och en rabiessmittad grävling är nog lite knepig att ha att göra med dvs. om den inte också hatar rotmos för då hade vi kunnat vara kompisar, bra kompisar.

Nåväl. Jag har börjat fundera allt mer på min framtid, alltså när jag är gammal då. Jävligt gammal.

Jag ska vara den gamla gubben som springer runt och tar barns glass. Fast inte om det är chockladglass eller rotmosglass.

Jag ska kasta kullersten på Gina Tricot, välta kebabvagnar och göra pensionärsmoon-walk på övergångsställena i slow motion.

Jag ska införa rullator-disco, supa mig asfull på tequila och tatuera in Che Guevara i pannan.

Jag ska vara en riktigt jobbig gubbe och ingen har rätt att bli sur. Jag kan bara skylla på att jag är gammal och dement och om någon mot all förmodan skulle konfrontera mig, ja då. Då skulle jag slå dom med en sparkcykel i huvudet.

Jag har börjat tänka som en gubbe.

"Nej, men.. ja.. för fan.."

Så låter det oftast i mitt huvud... Men jag har börjat tänka som en gubbe. Det är lite läskigt när jag "tänker" på det.

Mina tankar har börjat bli som en tråkig fika hos ett gammalt par som sitter där och stirrar i tomma intet efter en lång tystnad..

"Jäa, vi häude iallafall tur med vädret" kommer sedan en lite halvkrasslig och vibrerande replik som låter värre än Stephen Hawkings röstmaskin.

eller...

"Jo... så att éeee.."

Och jag har börjat tänka så... mina tankar har åldrats.. De har gått i pension. Jag är inte killen som tänker "Åh förfan, nu ska det drickas bärs och kolla på hockey" längre.

Nu är det snarare..

"Oj, klockan har slagit åtta.. dags att lägga sig en stund".

Jag blir till och med trött efter att jag ätit middag och måste därför akut lägga mig ner för att "vila" ögonen en stund. Var ska det här sluta? Kommer jag vakna mitt i natten och ha ett enormt sug av att köpa en begagnad rullator på tradera? Kommer jag börja gå med vandringsstavar eller börja med fågel åskådning?

Eller det mest skräckinjagande! Åka med tantbussen för att få fika och prata med Christer Sjögren?! 

Jag hoppas inte att mina gubbtankar kommer påverka mig fysiskt så att jag verkligen gör det där. Fast det kognitiv beteende-förståelse har lärt mig är ju faktiskt att det kan mycket väl vara fallet.

Känsla - Tanke - HANDLING!

Oh... Jesus Penis! I'm screwed.

                                        Mitt personliga skräckscenario. Att frivilligt träffa
                                                               Christer Sjögren.

God mat och total blackout.

För er som verkligen läser den här bloggen som någon pensionerad tant med kaffe och en Aftonbladet tidning i handen en vacker morgon klockan 6, så vet ni redan att igår så stannade jag uppe hela natten och tvättade eftersom torktumlaren var seg som en sötsur godis eller som dom där japanerna på deras TV program som fastnar i gigantiskt klister. Nåväl.

Jag blev tvungen att dygna och det gick ju bra. Jag drack ungefär 20 kaffekoppar och gick runt som en duracellkanin på tjack ett tag för att sedan äta mat i skolan.

Men nu kommer mysteriumet. Jag vet inte riktigt när och hur jag somnade men efter lunch blev allt rätt svart och jag vaknade i min säng klockan elva på kvällen.

Antingen var maten drogad av någon mattant med en palsternacka på huvudet. (Jag vet inte varför hon skulle ha det, nej).

Eller!

Så försvann koffeinet i kroppen lika snabbt som en sjöhäst befruktar sin hona.

May the force be with you all, eller något.