Jag har börjat tänka som en gubbe.

"Nej, men.. ja.. för fan.."

Så låter det oftast i mitt huvud... Men jag har börjat tänka som en gubbe. Det är lite läskigt när jag "tänker" på det.

Mina tankar har börjat bli som en tråkig fika hos ett gammalt par som sitter där och stirrar i tomma intet efter en lång tystnad..

"Jäa, vi häude iallafall tur med vädret" kommer sedan en lite halvkrasslig och vibrerande replik som låter värre än Stephen Hawkings röstmaskin.

eller...

"Jo... så att éeee.."

Och jag har börjat tänka så... mina tankar har åldrats.. De har gått i pension. Jag är inte killen som tänker "Åh förfan, nu ska det drickas bärs och kolla på hockey" längre.

Nu är det snarare..

"Oj, klockan har slagit åtta.. dags att lägga sig en stund".

Jag blir till och med trött efter att jag ätit middag och måste därför akut lägga mig ner för att "vila" ögonen en stund. Var ska det här sluta? Kommer jag vakna mitt i natten och ha ett enormt sug av att köpa en begagnad rullator på tradera? Kommer jag börja gå med vandringsstavar eller börja med fågel åskådning?

Eller det mest skräckinjagande! Åka med tantbussen för att få fika och prata med Christer Sjögren?! 

Jag hoppas inte att mina gubbtankar kommer påverka mig fysiskt så att jag verkligen gör det där. Fast det kognitiv beteende-förståelse har lärt mig är ju faktiskt att det kan mycket väl vara fallet.

Känsla - Tanke - HANDLING!

Oh... Jesus Penis! I'm screwed.

                                        Mitt personliga skräckscenario. Att frivilligt träffa
                                                               Christer Sjögren.