Hur lyckliga kan vi bli, det är en väldigt bra och betydande låt skriven av Emil Jensen och den talar verkligen sitt eget språk.
Jag menar, hur lyckliga kan vi bli? Finns det någon gräns eller finns det bara hinder när vi hela tiden tar reda på allt. När vi inser hur folk fungerar, hjärnan fungerar, och finns det något magiskt kvar när vi förstår hur universum fungerar? När jag själv skriver låtar så handlar det också ibland om universum, oändligheten, tid och rum. Men tiden, existerar den? Nej, egentligen inte för tid är ju ett fundamentalt begrepp.
Det är klart att saker förändras men det behöver inte givetvis förändras på en minut eller istället kanske hundra år! Eftersom tiden är ett mänskligt påfund för att kontrollera och kunna utgå från saker då borde inte stress existera. Man stressar ju för att man känner att man har ont om tid, saker man måste göra, försenad till någonting. Ja, allt det där existerar egentligen inte, så varför stressa över något som inte existerar? Okej, från och med nu så finns det en flygande elefant-apa med kilt, gröna ögonbryn och Ulf Lundell-platta fastklistrad på ryggen som flyger någonstans runt norra Norge och låter som ett ånglok. Ja om sådär tvåtusen år så kanske hela befolkningen tror på den här varelsen och är redo att tillbe den med dunder och brak.
År 4011, en mor till sin son.
- Det är klart vi ska tillbe den "Flygande elefant-apan med kilt, gröna ögonbryn och Ulf Lundell-platta fastklistrad på ryggen"
- Men tänk så existerar han inte?
- Pfft.. Vad är det för struntprat, då påstår du att vår gud Elvis Presley inte finns heller eller? Nä, nu får du ge dig.
Ja, det är svårt det här med tiden. Därför skrev jag en dikt om det.
Jag är under press
Tidspress
Någon tar tiden på mig och på allt
Finns tiden?
Hur ska jag kunna känna mig stressad om tiden inte existerar?
Fan va jag funderar
Nä, nu får det vara nog
och det var i just det ögonblicket
Då tiden dog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar