torsdag 17 februari 2011

Fritidsbloggande fritidsspecialist.

Varför bloggar jag? Är det för att jag ska känna mig viktigt, uppmärksammas eller vara rolig?
Den första frågan blir ju då: "Är jag intressant?". Knepig fråga, jag skulle vilja säga att jag är intressant på det sättet att folk försöker förstå vad jag menar så mycket att det hela blir som ett sådant där IQ-test som aldrig ger det exakta resultatet för personen som observerar och involverar sig i det. Om vi säger så här att jag är en apelsin och den som observerar är en banan, bananen har ju ingen som helst likhet eller förståelse på hur det kan vara att leva som en apelsin, det enda bananen vet är att vi båda två är frukter. Alltså ur ett visst mån så är jag intressant, I alla fall i en banans perspektiv.


Jag gör ingenting om dagarna, jag är arbetslös. Så fritid finns det gott om. Kanske lite väl mycket. Men sen har jag ju mina underbara vänner, familj och min flickvän som förgyller dagarna som går. När jag tänker efter så är jag ganska bra på att utnyttja min fritid, jag gör nämligen väldigt mycket saker om dagarna, väldigt onödiga saker som inte alls tillför någon sorts arbetslivserfarenhet, i alla fall inte i en banans perspektiv. Jag skulle vilja kalla mig en fritidsspecialist, eftersom jag vet precis vad man ska göra för att slippa. Jag njuter av min fritid, men jag vill givetvis också skaffa ett jobb. Därför är jag väl en fritidsspecialist som söker efter ett jobb som ska ta bort den fritiden så att jag bara blir tidspecialist, på jobbet då såklart.


Man får lite ångest när man tänker på att jobba, samtidigt som man får ångest när man tänker på att man inte jobbar. Även vad jag gör, hur högt jag än lobbar bollen så trillar den alltid ner i min mjuka behagliga säng som den fritidspecialist jag är. Det finns ju folk som jobbar som bloggare.


Måste bli konstig stämning under midsommar-minglet.


- Hej, vad jobbar du med?
- Eh.. Jag.. Ja jag bloggar, själv då?
- Jag är Doktor vid Lunds universitet!


Det låter ju inte direkt som ett topp-jobb att vara bloggare. Låter som en unge som sitter och lekar med legoklossar och inte kan uttala ordet byggare.


- Titta Mamma, Titta! Jag är bloggare.
- Nej, byggare heter det lille David.


Tja, bloggar gör jag ju. Men det är inget jobb, och jag tjänar inga pengar på det. Alltså är jag väl fritidsbloggare, och eftersom jag är så bra på det här med fritid och också kallar mig för fritidsspecialist då är jag väl helt enkelt en fritidsbloggande fritidsspecialist eller bara en helt vanlig apelsin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar