Ni vet då när man var runt fyra år och somnade på soffan framför någon tecknad disneyfilm och helt magiskt vaknade i sin säng på morgonen. Det var fina tider det.
Man behövde inte bry sig om raklödder, finanskriser, pengar eller om den jäveln som inte tar bort luddet ur torktumlaren.
Ja, det var bättre när man var liten.
Man behövde inte laga mat eller duka, plötsligt flög man bara iväg, mitt i allting, från sitt legobyggande och hamnade framför ett dukat bord med mat.
Tomten fanns, tandfén fanns och framför allt, BR var ens favoritbutik. Idag ska man vara så himla ordentlig med allting. Inte flumma runt och inte leka cowboy. Jag tycker faktiskt barn är de bästa skådespelarna.
Jag menar, vilka vuxna skådespelare börjar gråta på riktigt när det blir för mycket för psyket bara för att medspelaren vägrar dö fast man är helt hundra procent säker på att man har sagt PANG minst tjugo gånger.
Ja, det var faktiskt bättre när man var liten med all inlevelse och fantasi. Jag får väl gå mot normen och leva i min Peter Pan värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar