Första dagen på jobbet, resulterade i katastrof.

Idag så testade jag på att vara telefonförsäljare, mitt uppdrag var att sälja el-tandborstar, eller rättare sagt en prenumeration på tillbehör till en el-tandborste som ingen i hela jävla världen skulle gå med på. Vem skulle möjligen vilja prenumerera i 24 månader på tillägg till en el-tandborste? Det hela skulle låta väldigt bra när vi erbjöd dem en el-tandborsten kostnadsfritt men BARA om de tecknade en prenumeration på tillbehören som skulle vara i 24 månader, och sedan betala en summa pengar varje månad.

Vem i hela världen vill köpa en el-tandborste över telefon när de kan gå till närmsta matbutik och köpa en där?

Det gick som sagt inte att sälja någonting, vilket betydde ingen lön för min del. Därför gav jag upp efter halva passet när jag insåg att på en månad så skulle jag få ut ca. 1000 kronor.

Jag råkade dock säga fel till en i telefonen, jag skulle ringa någon som hette Eva, när en man svarade i andra sidan av luren. Jag blev lite förvirrad och frågade:

- Hej, är det du som är Eva?
Då svarade mannen:
- Nej, ursäkta att jag låter som en kvinna.

Jag började småskratta lite och kände mig lite korkad.
Nåväl, inget för mig.

PS: Ett tips, om ni blir uppringda av en telefonförsäljare och det dem säger låter för bra för att vara sant, då är det förmodligen också för bra för att vara sant.

Hur telefonförsäljar-jobben skulle ha sett ut om
Apornas planet skulle ha varit verklighet.

Vi skapar, Världens roligaste skämt

Finns det? Alltså världens absolut roligaste skämt. Jag tror jag vet vilken typ av skämt som kan ha kapaciteten att nå titeln "Världens roligaste skämt", mer om det snart men först måste vi gå igenom vad som behövs för att skapa det här skämtet.

1. Jättemånga empatiska människor som ska vara publiken.

2. En urusel komiker som inte alls har något i komikens värld att göra dock så ska han eller hon vara söt och lite oskyldig i personligheten, lite som Edward Scissorhands.

3. Ett skämt som helt saknar innebörd och poäng.

Nu har vi allt som behövs, men då kommer nästa fråga:

- Vad får folk att skratta?

Jo, ett roligt skämt som får personen att brista av skratt. Men det finns ett dolt sätt att skratta som man kanske inte vanligtvis lägger märke till eller vågar prata om. Det så kallade empati-skrattet som jag själv väljer att namnge det som.

Ett empati-skratt framkommer då en person drar ett så tråkigt skämt eller vits som helt saknar poäng och som är i helt fel sammanhang att de inte finns någon som helst länk till komik eller humor. Men personen som lyssnar kan inte göra annat än med empati och rak ödmjukhet lägga till ett litet "låtsas-skratt" eller "empati-skratt" för att få personen som drar skämtet att känna sig rolig och inte bli förtvivlad på grund av dennes bristande förmåga att förmedla humor och komik.

Oftast innan ett empati-skratt bryter ut så blir det en liten tystnad, som personen som lyssnar på skämtet använder för att tänka om de ens fanns en poäng, när personen i fråga inte finner den här poängen eller humorn så kommer den empatiska biten in och tillsätter tystnaden med ett empati-skratt för att inte verka trög, eller för att inte trycka ner personens självkänsla genom att säga att "Det där var inte alls roligt".

Så nu vet vi ju vad ett så kallat "empati-skratt" går ut på. Låt oss då gå tillbaka till föreställningen där de tre punkterna behövdes, låt oss kalla föreställningen för "Världens roligaste skämt-föreställningen".

500 empatiska och förväntansfulla människor sitter och väntar på det stora framträdandet, mätare har ställts upp på hur många som egentligen skrattar, om resultatet blir bra så har alla skrattat och vi har därför skapat världens roligaste skämt eftersom folk uppenbarligen tycker det är kul, för skratt betyder ju kul, men den dolda sanningen är ju att det kommer bli 500 empati-skratt, men det gör ingenting eftersom rekordet säger att alla ska skratta, om de nu skrattar för att de tycker det är kul eller inte, är inte relevant i den här frågan.

Nåväl, en man eller kvinna stiger upp på scen, nervöst greppar personen tag i micken och drar med darrig röst det uslaste skämtet i världshistorien, det blir tyst för en stund och publiken sätter igång för fullt med deras empati-skratt. Mätaren slår höjden och vi har nu konstaterat att vi har fått höra världens roligaste skämt!

Mannen till vänster, en så kallad "empati-skrattare".

Vi är alla en liten del av en stor fruktsallad.

Igår diskuterade jag med en journalist om hur jag såg människor. Jag berättade min personliga uppfattning av mänskligheten med en ganska metaforisk inriktning. Det började med att jag förklarade att alla människor är olika sorters frukter, beroende på personligheten, utseendet och humöret. Om vi tänker så här; Alla människor kan jämföras med frukter då förstår vi också allt, mobbning, psykiska problem, ensamhet o.s.v.

En fläckig banan, kan ju se förjävlig ut på utsidan men kan vara hur fin som helst på insidan.

En äppelskrutt har ju blivit brutalt misshandlad fysiskt och utseendemässigt, men den är fortfarande ett äpple och har fortfarande sin rätt, och psykiska förmåga att känna sig som ett äpple.

Om ett päron hamnar i fel låda, och placeras i en bananlåda med en massa bananer som päronet aldrig har sett i hela sitt liv, jo då blir han mobbad. För att päronet är ovanligt och inte har samma gula färg som bananen, men båda två är frukter(eller människor, om vi bryter den metaforiska bilden för en stund). Det finns frukter som ser helt magiska ut på utsidan, som en "frukt-modell" men som smakar skit på insidan.

Om vi säger att vår kära planet Jorden är en fruktskål. Då är vi en stor fruktsallad i den skålen. Och tillsammans, i det stora hela. Så är vi alla frukter.

Och där bryter vi den metaforiska bilden av mänskligheten med att säga att det är skitsamma om du är stor, kort, ful, snygg, mörkhyad, vithyad, har grönt, blått, rött hår eller sjunger falskt för faktumet att vi alla är människor på den här jorden, gör så att inget är normalt. Vi är alla normala om vi känner för det.

Hur lyckliga kan vi bli, när vi inte kan undra?

Hur lyckliga kan vi bli, det är en väldigt bra och betydande låt skriven av Emil Jensen och den talar verkligen sitt eget språk.
Jag menar, hur lyckliga kan vi bli? Finns det någon gräns eller finns det bara hinder när vi hela tiden tar reda på allt. När vi inser hur folk fungerar, hjärnan fungerar, och finns det något magiskt kvar när vi förstår hur universum fungerar? När jag själv skriver låtar så handlar det också ibland om universum, oändligheten, tid och rum. Men tiden, existerar den? Nej, egentligen inte för tid är ju ett fundamentalt begrepp.


Det är klart att saker förändras men det behöver inte givetvis förändras på en minut eller istället kanske hundra år! Eftersom tiden är ett mänskligt påfund för att kontrollera och kunna utgå från saker då borde inte stress existera. Man stressar ju för att man känner att man har ont om tid, saker man måste göra, försenad till någonting. Ja, allt det där existerar egentligen inte, så varför stressa över något som inte existerar? Okej, från och med nu så finns det en flygande elefant-apa med kilt, gröna ögonbryn och Ulf Lundell-platta fastklistrad på ryggen som flyger någonstans runt norra Norge och låter som ett ånglok. Ja om sådär tvåtusen år så kanske hela befolkningen tror på den här varelsen och är redo att tillbe den med dunder och brak. 


År 4011, en mor till sin son.


- Det är klart vi ska tillbe den "Flygande elefant-apan med kilt, gröna ögonbryn och Ulf Lundell-platta fastklistrad på ryggen"
- Men tänk så existerar han inte?
- Pfft.. Vad är det för struntprat, då påstår du att vår gud Elvis Presley inte finns heller eller? Nä, nu får du ge dig.


Ja, det är svårt det här med tiden. Därför skrev jag en dikt om det. 


Jag är under press
Tidspress
Någon tar tiden på mig och på allt
Finns tiden?
Hur ska jag kunna känna mig stressad om tiden inte existerar?
Fan va jag funderar
Nä, nu får det vara nog
och det var i just det ögonblicket
Då tiden dog.

Lata tullare, eller bara slarviga tullare?

Jag har funderat mycket på tullare och vad de egentligen sysslar med. Deras jobb är ju att förhindrar all sorts smuggling in till Sverige. Men endå så stoppar de inte alla potensiella fordon såsom lastbilar fyllda med kokain och nyponsoppa(eller vad smugglarna nu använder som färdkost). Med all vår logik och kunnighet inom smuggleri borde det inte var ganska enkelt att utesluta folk som är smugglare och de som bara har tillbringat en dag i Danmark på någon unken krog med rökstank. Jag menar, tullare stoppar hellre en Volvo med man, fru, hund och två tjatiga ungar än att stoppa en lastbil med en skum typ med solglasögon bakom ratten.


- Ah, det står köksredskap på sidan av lastbilen, han måste vara kock, låt han passera.
- Nej, men vad är det mitt vänstra öga skådar! En Volvo med rattfyllerister och två ungar på tjack, för att inte tala om hunden som är ute i rymden pågrund av LSD-trippen! Halt i lagens och Sveriges namn!


Underligt. Tullarna borde införa en anti-lastbils policy och genomsöka den noga med knarkhund och skyddsväst.
Om allt hade varit som i Sagan om ringen, ja då hade Öresundsbron redan varit förstörd


Gandalf - Sagan om ringens egna tolkning på dåtidens tullare i Midgård, med den välkända tullarfrasen: "You shall not pass!".

Fritidsbloggande fritidsspecialist.

Varför bloggar jag? Är det för att jag ska känna mig viktigt, uppmärksammas eller vara rolig?
Den första frågan blir ju då: "Är jag intressant?". Knepig fråga, jag skulle vilja säga att jag är intressant på det sättet att folk försöker förstå vad jag menar så mycket att det hela blir som ett sådant där IQ-test som aldrig ger det exakta resultatet för personen som observerar och involverar sig i det. Om vi säger så här att jag är en apelsin och den som observerar är en banan, bananen har ju ingen som helst likhet eller förståelse på hur det kan vara att leva som en apelsin, det enda bananen vet är att vi båda två är frukter. Alltså ur ett visst mån så är jag intressant, I alla fall i en banans perspektiv.


Jag gör ingenting om dagarna, jag är arbetslös. Så fritid finns det gott om. Kanske lite väl mycket. Men sen har jag ju mina underbara vänner, familj och min flickvän som förgyller dagarna som går. När jag tänker efter så är jag ganska bra på att utnyttja min fritid, jag gör nämligen väldigt mycket saker om dagarna, väldigt onödiga saker som inte alls tillför någon sorts arbetslivserfarenhet, i alla fall inte i en banans perspektiv. Jag skulle vilja kalla mig en fritidsspecialist, eftersom jag vet precis vad man ska göra för att slippa. Jag njuter av min fritid, men jag vill givetvis också skaffa ett jobb. Därför är jag väl en fritidsspecialist som söker efter ett jobb som ska ta bort den fritiden så att jag bara blir tidspecialist, på jobbet då såklart.


Man får lite ångest när man tänker på att jobba, samtidigt som man får ångest när man tänker på att man inte jobbar. Även vad jag gör, hur högt jag än lobbar bollen så trillar den alltid ner i min mjuka behagliga säng som den fritidspecialist jag är. Det finns ju folk som jobbar som bloggare.


Måste bli konstig stämning under midsommar-minglet.


- Hej, vad jobbar du med?
- Eh.. Jag.. Ja jag bloggar, själv då?
- Jag är Doktor vid Lunds universitet!


Det låter ju inte direkt som ett topp-jobb att vara bloggare. Låter som en unge som sitter och lekar med legoklossar och inte kan uttala ordet byggare.


- Titta Mamma, Titta! Jag är bloggare.
- Nej, byggare heter det lille David.


Tja, bloggar gör jag ju. Men det är inget jobb, och jag tjänar inga pengar på det. Alltså är jag väl fritidsbloggare, och eftersom jag är så bra på det här med fritid och också kallar mig för fritidsspecialist då är jag väl helt enkelt en fritidsbloggande fritidsspecialist eller bara en helt vanlig apelsin.

Sammanfattning av 2011

Eftersom alla tidningar sammanfattade år 2010, så tycker jag det är god tid att jag sammanfattar 2011 i förväg.


***
SÅ MINNS VI 2011.


2011 var ett underligt år.


Nöjesbladet kan gott berätta att Ola Salo har bekräftat de mytomspunna ryktena om hans påstådda läggning.


- Ja, jag är lesbisk, säger Ola i en intervju.


Spekulationerna började när Ola gifte sig med sin tjej i mars förra året.


***
Köping döptes om till "I en annan del av köping" efter det populära TV-programmet fick så många tittare, röstningen ägde rum i I en annan del av köpings kommunla röstningslokaler.


- Det var helt givet att det här förslaget skulle gå igenom säger, en politiker i I en annan del av Köping kommun.


Men vissa invånare är inte helt glada över namnbytet, en av dem är den 40-årige taxi-chaffören och två barns pappan Erik Önning.


- Det blir ju jätte förvirrande, i vilken del av köping vill de åka till? Säger, Erik Önning som inte bara ska överklaga utan också kasta hundbajs på kommunhuset enligt en anonymkälla som påstår sig tillhöra en hemlig förening vid namn "I en annan del av bajset".


***
Ryssland förklarade krig mot månen då de hävdade att månen var en amerikansk uppskickad super-spion med avsikt att ta reda på hemlig information. Det hela uppmärksammades under ett toppmöte i Moskva när vakterna utanför stadshuset fick syn på något stort vitt på himlavalvet.

Julafton-missbruket och kommunist-Jesus i centrum.

Jag har tänkt mycket på Julaftonen senaste tiden. Varför firar man julafton, visst de kristna hedrar Jesus födelse. Men var det inte Jesus som sa att man skulle dela på brödet och på vinet? Var inte Jesus lite av en historisk kommunist med skägg, morgonrock och foppa-tofflor? Varför ska vi hedra Jesus med att ge julklappar för flera tusentalskronor när en limpa bröd och något taskigt tetrapack vin går på 50 kronor? Jesus sa väl aldrig att den yngste sonen i familjen skulle få en cykel och att den som fyllt femton år självklart skulle ha en moped för tjugofemtusen?


Julbordet med all dess tillbehör och mängder av mat är så accepterat överallt förutom i "Biggest Loser". Om alla de kristna ska hedra Jesus födelse och vad han tillförde så ska de väl göra det med en bit bröd och ett glas rött inte med två kundvagnar av mat när hälften sedan slängs i soporna.


Julaftonen måste ju också vara den tiden på året då strumpindustrin går som bäst. Om man inte har en blekaste aning vad man ska köpa så blir det ju strumpor som gäller. Jag förstår folk som firar julafton för att de tycker det är trevligt när släkten är samlad och få och ge presenter till varandra. Men de folk som säger att de firar julafton för att hedra Jesus födelse förstår jag mig inte på. Det är väl på senare år bevisat att Jesus inte föddes på Julafton.


Julafton är som en undermedveten drog som människor dras till utan känd anledning. Det sägs ju att de tre vise männen färdades efter en stjärna med gåvor till Jesusbarnet. Men inte fan var det med en moped för tjugofemtusen kronor. Det är klart att man ska uppskatta en present man får från någon, med vetskapen av att de har sprungit runt stressade som en duracellkanin på tjack i butiker som är fullproppade av lika stressade människor för att hitta den där lilla betydliga saken som verkligen hade förgyllt julafton om den hade varit inpackad i ett hårt packet.


I mitt förra inlägg så skrev jag och funderade över missbruk och vad det innebär. Inte för att tala om Julafton-missbruk som alla upplever någongång i sitt liv.

Då var det dags!

Jag har skapat en blogg, vilket känns högst underligt. Jag menar "blogg", rulla det ordet på tungan. Blogg - blogg - blogg - logg - patentlogg - grogg - whiskeygrogg. Alltså finns det en dold sanning om att bloggande och whiskey-missbruk går hand i hand. Att försöka få patent på ett missbruk? Äsch. Missbruk, det är ett roligt ord. Hur lång tid tar det innan man får en missbruks-stämpel? Är det när man vacklar fram och tillbaka för att hitta hem efter en galen krogkväll. Eller är det när man har ätit så många potatisar att man måste magpumpas? Potatis-missbrukare? Njae, det finns väl inte? Men missbruk finns ju i alla dess former. Jag brukar potatis men missbrukar livet? Brukar potatis kan man ju inte säga. 

- Ja, vad gjorde du igår då?

- Jo, jag brukade lite potatis till förrätt, måltiden och efterätten. 

Om det låter konstigt att säga potatis-brukare och att man brukar potatis, då är det ju konstigt och faktiskt omöjligt att kunna få en potatis-missbrukar-stämpel eftersom potatis-brukare inte existerar. Skulle vara kul om de så kallade "Potatis-potatolisterna" kom till barnen i grundskolan för att berätta om sina hårda liv som potatis-missbrukare.

Fröken inleder.

- Okej ungar, nu kommer en alldeles speciell gäst från Åkarp. Nu vill jag att ni alla ska lyssna på vad han har att säga och räcka upp handen om ni vill fråga något.

En aningen knubbig man stiger in i klassrummet, drar sig i skägget och går tvärs över rummet, gör en liten halvtaskig piruett och tillägger:

- Det började med en potatis. Du tänkte, en potatis. Det kan väl inte skada? Det ledde till tyngre grejer. Ugnsbakad potatis, fransk potatisgratäng, you name it!

Ja, men vad ska man säga. Sverige saknar potatis-missbrukare, jag skulle vilja påstå att de skulle forma vårt samhälle på ett, tja. annorlunda sätt. Vilket kanske behövs.

Det ledande partiet skulle vara Sverigepatatolisterna och drivas av Peter Jihde. 

- Hej, jag heter Peter och jag är potatolist.

- Hej Peter!

Missbruka eller bruka, det är två svåra begrepp eftersom man vet inte riktigt var gränsen går för att det ska betraktas som ett missbruk eller bara bruk. Vi får väl helt enkelt lära oss att leva i den o visheten.